dagen jag inte önskade fanns... Klockan ringde 08.00. 08.30 är vi på väg in till södersjukhuset. Elliot hade lyckats dra ner en lampa ifrån en byrå ,och olyckligtvis fått den i huvudet. Mitt hjärta slog så snabbt, elliot grät. Det fulkomligt sprutade blod, överallt ... Jag försökte hålla mig lugn. Mamma var här på 5 min och jag hade en handduk hårt pressat mot hans huvud. En skinn "flik" hängde ner och jag försökte få den att sitta på plats så det kanske blödde mindre . På sös fick vi kompress och vidare skickades till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vilket vi misstänkt redan från början, men jag ville in snabbt då jag kände att elliot var väldigt "tung i kroppen" Väl där fick vi hjälp snabbt. Elliot hade då börjat leka lite och ville titta på allt som fanns, det gjorde mig lite lugnare. Smärtstillande och lugnande... Vänta en timme och sen var det dags att börja sy. Det var hemskt, elliot blev fasthållen på en brits av 3 läkare. Och jag fick sitta där och hålla i hans hand.. Hans ögon sa, hjälp mig mamma.. Jag har aldrig känt mig så hjälplös. Gud så han grät.. Mitt hjärta gick i en million bitar! Tror det blev runt 7 stygn, jag räknade inte men jag kollade så dom gjorde det riktigt snyggt. Och skickliga måste jag säga att dom är. Trodde aldrig det skulle gå att få ihop. Imorgon ska jag ta bort kompressen, så ska jag se hur många stygn det blev och se så det ser lika fint ut. Sen var det klart. Vi fick åka hem och elliot somnade i sängen hemma. Jag låg där och bara tittade.. Min lilla... Så liten.. Då kom dom första tårarna.. När allt släppte och allt ändå "hade gått bra". Magnus mamma kom hit, och vi tog oss en liten promenad senare på eftermiddagen till Farsta centrum där vi åt mat och elliot fick en leksak. <3 han busade runt som vanligt hela kvällen, men med jämna mellanrum gnällde han till lite , satte sig i mitt knä. Pekade på huvudet och sa.. Dääääär! <3 jag älskar dig min son..