Madelene Christine Bengtsson

Bilden är tagen från min gymnasie tid, jag bjöd på mig själv.
Skolfoto (tema maskerad), sprang till br och köpte kläder som jag sedan vågade gå runt med i skolan. ;)
Där hade ni mig.. självsäker och orädd :)
Tiderna förändras.

Börjar ifrån början...

Föddes 1987, den 3 Oktober.
Växte upp i Sköndal som ligger i södra sthlm.
Där bodde jag i 20 år.

När jag gick i högstadiet hade jag en milijon olika killar ?!
Enligt Ellinors mamma bytte jag varje vecka, men jag tror inte att det var sååå farligt riktigt ?! eller ? :)

Började gymnasiet. Hotell och restaurang linjen, gick där 2 år. Sen kom jag på att det var något helt annat jag ville göra.
Bytte till Barn och fritid i farsta..

Hade några riktigt mörka "år" mellan tror det var 2003-2007 typ.
låter kanske överdrivet/konstigt i vissas öron, men det var så det var.
Jag var världens lyckligaste..
på utsidan...
det nästan ingen visste var att jag "led" av något som man nu "fastställt" som panikångest.
Det här är första gången som jag faktiskt berättar det såhär.
Annars är det bara mina närmaste som har vetat om det.
Hoppas att jag inte ångrar det..
får se om det går att förklara ens, men ska göra ett försök.
Men för er som aldrig upplevt något liknande kan nog inte förstå.

1,2,3 då kör vi...

Gör en lista.
-var rädd för att dö, VARJE natt.
-vågade inte/kunde inte åka komunalt, då jag var DÖDSSÄKER på att jag skulle svimma eller spy. Så jag hoppade av nästan varje station.
-Kunde inte sova borta utan att vara riktigt rädd för att, ja vet inte för vad igentligen men tror det var att behöva spy och att familjen jag var hos skulle tycka att jag var konstig..
(ni ska veta att jag ALDRIG har spytt eller svimmat..någon gång när jag känt såhär) Men ändå var jag så rädd för att just denna gång skulle vara den första.
-kunde absolut inte gå på bio eller liknande då jag visste att jag var INSTÄNGD..
ja listan kan göras lång men nu kanske ni har en liten aning om hur det var.
Drog mig undan mer och mer (med tanke på att jag ändå inte vågade göra nått)
Gick aldrig och sökte hjälp utan en dag vaknade jag bara upp och bestämde mig för att nu får det vara slut.
Jag vill inte leva såhär..
Efter det tänkte jag , jaha.. spyr jag så spyr jag .. svimmar jag så hoppas jag att någon hjälper mig.
Började må liiite bättre och bättre och fick "bara" panikångest nån gång i månaden.
Träffade Magnus.. 2007, allt började vända åt det bättre.
Berättade inte för honom förän efter flera månader.
Men nu ska jag inte trötta ut mer med detta.. så!

phhuuu, då var det sagt.

Vi flyttade till Gnesta. Till våran första lägenhet.
Jag tog studenten, efter 5 år i gymnasiet.
Vi flyttade till Ingarö, där jag blev granne med världens finaste Johanna (Saknar er varje dag) :')
Åkte utomlands i 2 månader med min underbara fina storasyster Louise.
Flyttade till Bålsta..
Jag och Magnus fick det fina beskedet att det låg ett litet knytte i magen.
Flyttade tillbaka till Gnesta.
Gick en graviditet med otroligt smärtsam foglossning ifrån v.20.
MEN DET VAR VÄRT VARENDA SEKUND OCH SKULLE GÖRA OM DET 100 GÅNGER OM.
Den 24Februari kl 22:36 kom världens finaste kille till världen.
Elliot Daniel Bengtsson!
Efter 2 dygn med värkar tittade han ut. :) kul kille den där Elliot! HAHA
men det skulle jag också göra om 1 milijon gånger. <3

Nu är vi en familj och jag älskar det varje dag, varje minut, varje sekund..
Och jag är den lyckligaste tjejen i världen.

Slut på det roliga.